Anger management

Jag skojar inte när jag säger att jag var så grymt otaggad på att gå ut när det började dra ihop sig till midnatt. Men sminket och kläderna var på och gästerna på plats. Ingen återvändo. Utgången var tvungen att ske och jag kände bara att om jag skulle stanna hemma så skulle jag missa något. Jag hade så jävla rätt. Som jag dansade ikväll har jag nog fasiken aldrig flippat förr. Inspirationen fick jag liksom av några Youtube-klipp tidigare under kvällen. GRYMT! Plus att jag hade DJ:n i min hand.

Kul och okul var att det kändes som att varenda kille på klubben försökte sig till något. Men jag som är som jag är, är helt enkelt som jag är. Jag dansar själv. Jag tackar och tar emot de överstarka drinkarna, sippar lite, visar tacksamhet men jag går fortfarande hem själv. Om jag går hem med någon så är det enbart då jag vill, och det är too bad för alla som hoppas på något bara för att man serveras drink efter drink.

Och sen finns det ju sorgliga fall då det är äckliga gubbar som man bara vill slå i ansiktet. Blä alltså. Om jag ber er att gå, så kom inte tillbaka efter 4 minuter. Ursch och blä.