It's a good thing tears never show in the pouring rain
Jag gick hem efter jobbet. När jag kommer ut från Gamla Stan öppnade sig himelen och ett skyfall störtade ner på oss. Folk flydde in till närmaste butiker och cafén. Men inte jag. Jag fortsatte gå, hela vägen hem.
De senaste dagarna har jag varit så fylld av konstiga känslor som jag inte riktigt kan förklara. Jag vill bara skrika rätt ut. Igår blev frustrationen för överväldigande att jag knappt kunde hålla mig, och så fort jag kom innanför dörren slängde jag mig på sängen, tryckte ner huvudet i kudden och bara skrek. Skrek så att tårarna kom, skrek tills det gjorde ont i halsen, skrek tills jag inte kunde skrika mer. Idag lät jag regnet skölja bort det. Om än bara för en kort stund.
Jag njöt där jag gick. Även när regnet piskade mot huden så hårt att jag trodde att det haglade. Gatorna var toma och folket som trängdes inomhus bara tittade, stirrade. Mitt i regnet fick jag för en kort sekund en frihetskänsla som formade min mun till ett leende. Jag mötte en annan kvinna som hade exakt samma uttryck på ansiktet.
Sen när jag kom hem droppade mitt hår och mina kläder. Stod jag still i mer än en halv minut samlades en vattenpöl under mig. Jag tog ett hett bad, kokade te och nu sitter jag här, ensam i lägenheten. Frustrationen lyckades inte helt spolas av mig och jag har absolut ingen som helst aning vad jag ska göra resten av dagen.
De senaste dagarna har jag varit så fylld av konstiga känslor som jag inte riktigt kan förklara. Jag vill bara skrika rätt ut. Igår blev frustrationen för överväldigande att jag knappt kunde hålla mig, och så fort jag kom innanför dörren slängde jag mig på sängen, tryckte ner huvudet i kudden och bara skrek. Skrek så att tårarna kom, skrek tills det gjorde ont i halsen, skrek tills jag inte kunde skrika mer. Idag lät jag regnet skölja bort det. Om än bara för en kort stund.
Jag njöt där jag gick. Även när regnet piskade mot huden så hårt att jag trodde att det haglade. Gatorna var toma och folket som trängdes inomhus bara tittade, stirrade. Mitt i regnet fick jag för en kort sekund en frihetskänsla som formade min mun till ett leende. Jag mötte en annan kvinna som hade exakt samma uttryck på ansiktet.
Sen när jag kom hem droppade mitt hår och mina kläder. Stod jag still i mer än en halv minut samlades en vattenpöl under mig. Jag tog ett hett bad, kokade te och nu sitter jag här, ensam i lägenheten. Frustrationen lyckades inte helt spolas av mig och jag har absolut ingen som helst aning vad jag ska göra resten av dagen.
Kommentarer
Trackback
