London at last.

London. Kära London. 
När vi flög in i molnen tänkte jag "det här måste vara himlen". Sen kom jag på att det faktiskt var himlen. Det var ju sjukt vackert och tiden när vi befann oss mitt i molnen stod stilla. Sen stades. Precis som sist jag flög in med skillnaden att då var det natt.. Och tågresan, I've been here before och jag fick till och med hjälpa en tant att hitta rätt. Jag hade ett leende på läpparna och när jag kom fram till Parsons Green och såg min kusin sprang vi mot varandra och jag hoppade upp i hennes armar. Lyckan är fullständig. 

Nu har vi precis badat och nattat barnen. Vi ska väl göra oss i ordning och bege oss ut. Det är måndag och egentligen är det ingen dag man går ut på. Till hennes värdmamma har vi sagt att vi ska gå ut och äta och ta några drinkar. Drinkar bli det. Äta, I don't know. Men vi har ett antal olika alternativ för vad kvällen ska bjuda på. 


Plus att hon visade precis våra Harry Potter biljetter tills på onsdag. 
It just keeps getting better. I might just stay forever. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0