Rast kvast mast trast last kast

Och så rasten.

En välbehövd kanske. Men kanske inte ändå. Fan jag mår bra. Riktigt bra. Att partaja gör livet lite roligare och enklare att leva. Att jobba gör också livet lite enklare att leva.

Jag håller på att göra upp en plan nu. En plan för hur mitt resande ska se ut. Eventuellt så måste jag stanna kvar i Sverige en till två månader till för att få allt att gå runt sen när jag hoppar på flyget.

Det som grämer mig lite är att jag vill iväg nu. För till hösten om ett år tror jag att jag vet vad jag ska söka till. Pappa, farfar och morfar... ni blir säkert stolta över mig tillslut ska ni se. Men juridik blir det inte för min del. Och Stockholm blir det inte heller. Fast then again... man vet väl aldrig vad som händer under min kommande resa. Jag kanske blir uppäten av en haj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0