There's a light at the end of the tunnel

Jag har en känsla i kroppen. Det pirrar lite.
Nu vill jag inte gå och säga att jag har gått och tappat alla känslor jag hade för mannen i LA, men om det finns en annan man som kan få det att pirra i kroppen så är det i alla fall på väg åt rätt håll. För grejen är att komplimanger har jag redan fått i överflöd, men oavsett hur fina de varit och hur glad jag borde bli, så har jag aldrig lyssnat och nästan knuffat bort den som sagt det. Men så nu skriver jag med en annan man. Jag vet inte riktigt var jag ska kalla honom eftersom han också kommer från LA. Jag väntar nog med att säga något om honom. Nu tänker jag bara låta mig känna den bra känslan i kroppen han lyckats frambringa ur mig. Ur kroppen jag trodde var död.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0