Anger management

Plötsligt tröttnade jag och vandrade hem igen.

Vasaparken var full av glada människor och jag var glad och harmonisk där jag satt på min filt och läste min bok. Boken har precis fått sin "stora" vändning som man egentligen bara gått och väntat på i sådär 300 sidor, men eftersom det fortfarande är lite mindre än hälften kvar så har den ju inte kulminerat än och mycket kan hända.

Fast jag ljög lite.
Helt harmonisk var jag inte. Idag har jag haft en irriterande känsla i kroppen som jag inte riktigt har kunnat skaka av mig. Jag är trött på att prata om det, det finns inget mer att säga liksom. "Get over it" tänker jag för mig själv. Jag känner att jag är över det. Men det finns en liten, mörk del i mig som fortfarande gör så att jag vill slå min hand i väggen tills knogarna inte längre existerar. Den delen är tragiskt nog hjärtat. Fast det gör inget. Jag bryr mig inte längre om den lilla bultande muskel som får blodet att gå runt i kroppen. Den kan finnas där så länge den håller tyst. För jag känner det inte längre. I'm over it.