Acceptance

Så där har ni det. Ordet som jag inte velat veta av förrän nu.

När jag vaknade imorse så accepterade jag min framtida förutsättningar med mannen i LA. Som det set ut nu, finns det inga som helst förutsättningar för oss två, och jag säger det nu. Det är okej. Som sagt, framtiden är oförutsägbar, och kanske möts vi igen, kanske inte.

Som det ser ut nu så är jag tjugo år och har nog en större livsglädje än många andra. Jag är allt för målmedveten och envis för att låta ett krossat hjärta förstöra min livslust och hindra mig från att göra det jag vill med livet. För det är vad det har gjort, fått mig att känna en känsla av uppgivenhet, att det inte fanns något som kan göra mig lycklig igen. Jag insåg helt enkelt imorse att jag var tvungen att acceptera att jag inte alltid får som jag vill. Nu är jag fri och har större förutsättningar än någonsin att göra vad jag vill, att bli den jag vill.

Det är väl nu man säger; Det som inte dödar mig gör mig starkare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0