Anger management

En liten del av mig trodde väl att min nya sköna inställning till livet skulle vara lite för bra för att vara sann. Jag vet ju inte om det kommer att ändras snart igen, men jag har i alla fall en bra känsla om att det bara blir bra härifrån.

Vad jag fick gå igenom var inte något jag någonsin gjort för att förtjäna och ärligt talat, det kommer aldrig att gå på samma sätt igen. Jag vet inte om min nya drivkraft är ilska, för jag känner hur jag brinner inom mig när jag inte är sysselsatt. Så en sak är säker. Sorg har blivit ilska. Jag föredrar ilska. Ilskan gör mig driven och självsäker. Kanske lite för självsäker?