Anger management

Jag vet inte vad jag känner. Jag bara är. Det går fort mellan alla mina humörsväningar så att jag helt enkelt inte vet vad jag känner längre. Sen försöker jag typ hitta ett substitut till en känsla. Som om jag måste veta allt och kunna kontrollera det. Jag vet inte ens hur jag ska förklara, men jag tror ingen blir vettigare av att jag försöker heller. Idag har en bild varit fast innan för hornhinnan på mig. En bild jag inte vill se, men som jag inte lyckats komma ifrån och jag har nog till och med plågat mig själv lite. Som substitut till det så har jag föreställt mig en annan bild, en slags "hämnd"-bild eller "jag bryr mig inte"-bild. Jag är väl lite patetisk kanske. Men det är vi alla.