Anger management

Idag vart mina farhågor besannade.

Jag var rädd för att nästa gång jag vart full skulle det sluta illa. För faktum är att hur bra jag än kanske mår om dagarna, så kommer sanningen fram när man är full. Så vad som hände ikväll var alltså att jag tillslut lämnade festandet för att gå upp på studentens rum för att däcka. Hennes bror kom upp till mig och istället för att jag skulle ligga och gråta så var det han som fällde alla tårar, för som jag har gråtit så kan jag inte gråta mer. Och nu kan jag tydligen inte ens gråta på fyllan. Till och med de två enda vuxna som satt uppe när min mor så snällt kom för att köra hem mig kände för mig. Men jag är inte heller ute efter någons empati. Jag tar igenom mig det här i alla fall. Och jag visste att det här skulle hända och antagligen hända ikväll. Inte heller var det konstigt när man ser till mängden mat jämfört med mängden alkohol jag lyckades få i mig allt som allt under hela kvällen. Det är väl kanske bara oansvarigt. 


Men helt bortkastad var inte kvällen. Det ser inte ut som att jag ska resa ensam i sommar. För ena av mina hemligheter var alltså att jag skulle tågluffa i sommar. Ensam om det så skulle krävas. Med en vän om jag har tur. Och jag verkar kanske ha lite tur. Jag behöver lite tur just nu, jag förtjänar lite tur just nu.


Och fasiken vad full jag fortfarande är. Det är väl bäst att utnyttja läget och däcka om på nytt så att jag inte berhöver drömma några drömmar.

Aburr aburr..