Anger management

Först åkte vi buss i typ en timme för att komma till Santa Monica. Än så länge var vi tre stycken. Jag, min man och Ryan. I väntan på två andra tjejer, Briana och Jasmin, gick vi ut till den gigantiska piren och chillade där. När jag säger gigantisk menar jag gigantisk. Där fanns ett litet tivoli, Pacific Park. 

När tjejerna tillslut kom påbörjade vi den långa vandringen till stranden söder om Santa Monica, Venice Beach. Det var en trevlig promenad som tog kanske en timme. Kanske mer. Hur som helst var vi tvungna att vända tillbaka eftersom jag och min man hade middagsplaner i Korea Town. Vi fick skjuts hem av Briana. I en bil med fyra säten, vi var fem. Jag satt i mitten, på icke-sätet, och kan väl kort säga att jag trodde att jag skulle brista efter ett tag. 

Det var en kort visit hemma innan vi for iväg igen. Vi vart hämtade av en kompis till min man som tog oss till en koreansk bbq restaurang. Det var asgott! Hur som helst, efter en bit för mycket mat åkte vi vidare till en karaoke-bar, där vi lånade ett eget rum och sjöng låtar. Eller jag sjöng inte. Jag vet inte varför, men eftersom det var tre sjungande män som studerar ämnet, kände jag mig kanske inte fullt lika säker på min talang som sångerska som jag vanligtvis gör när jag sjunger med min skönsjungande mor. 

Nu är vi hemma, dags att runda av denna kväll snart. 

Jag hade kameran med, så jag kan i alla fall bjuda på bilder från stranden. 

En annan dag. 

Kärlek.