Näpp

Inte än.

Det brukar hjälpa att ligga och stirra i taket.
Och om inte detta nu har hjälpt, vad gör jag då?
Och det är för varmt också.
Och jag är van att sova med någon.
Och jag har för många tankar.
Och jag är hungrig.

Nu ger jag det här ett försök till, sen ger jag upp och får fasiken hålla mig vaken i sexton timmar till. Då måste det nästan vara koma-varning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0