Anger management

Jag är så trött på att få höra negativa saker om de saker som jag vill göra. I detta fall valet av att plugga i USA. Skolan jag vill utbilda mig på kommer att kosta cirka 340 000 kronor för en tvåårig utbildning. Att det är väldigt mycket pengar är jag fullt medveten om, så de som försöker få mig att inse det kan sluta med en gång. Jag vet redan!

Och när jag nu äntligen har kommit fram till vad jag vill göra av mitt liv, så ska jag först ifrågasättas ett antal gånger, så "att jag inte gör fel val". Fattar ni inte att ni har ett alldeles för stort inflytande på mig att ni får mig att tvivla? Visst, jag kan få en liknande utbildning billigare här i Sverige, men det är inte vad jag vill. Jag är trött på inflytandet och som den tjugoåring är vill jag nu kunna styra mitt eget liv helt och hållet, utan att behöva ha ett svidande samvete hela tiden. Jag väljer att studera i USA för att jag vill, så snälla, give me a break!

Att jag blir erbjuden hjälp och stöd är jag oerhört tacksam för, men när det sen kommer till kritan så ska jag behöva känna som att jag bara slänger bort pengar bara för att kunna få vara i USA tillsammans med min pojkvän. Om ni tror att det är vad det hela handlar om så vet jag helt ärligt inte vad jag ska säga. Men visst, han har en liten betydan, men jag tror att ni tror att han är hela orsaken. Och tror ni det så får jag tacka nej till hjälpen och söka lån. Svårare än då är det inte. För jag vill inte behöva känna skuld och tvivel för att någon känner att hjälpen som jag tillges inte är helhjärtat. Så låt mig ta ett lån och hjälp mig så mycket ni vill efter det, för jag orkar inte med att försöka övertyga någon längre.

Alltså är det här och nu jag sätter ner foten. Det räcker nu. Jag behöver inte mer ifrågasättande och negativitet, det här är mitt liv och mitt val. Jag har liksom redan bestämt mig, så förpesta inte mitt huvud mer. Jag vill att ni ska vara delaktiga i mitt liv, men inte om ni ska agera som kritiker. Jag vet att det är er roll att skydda mig, men allt jag frågar om är lite stöd och några positiva ord. Resten klarar jag själv. Men det verkar vara lite för mycket begärt. Och som sagt... jag vet att det är mycket pengar det handlar om. Men var det inte ni som sa att jag kan göra precis vad jag vill och att jag kommer att lyckas här i livet?