Do I dare to say it's just an ordinary day?

Gömörra!

Idag är ännu en sån där bra dag, utan att något speciellt ska ske. Jo att jag ska jobba i 10 timmar är väl höjdpunkten. Det känns som att något ska ske, jag vet inte vad. Lite av denna konstiga känsla är att jag håller på att samla på mig mod till att göra en sak som jag förbjöd mig ens tänka tanken på. Men om min kuisn kunde göra det så vafan liksom, Emily du är ju inte sämre! BeBiZ, du vet vad jag talar om och jag ska bestämt göra det. Om kanske en månad eller så.

Annars är läget som så att jag vill åka och springa. Men min hals krånglar fortfarande och jag vet inte om det direkt skulle vara värt att ta chansen istället för att vänta en dag till. Sen kom jag på kompromissen att simma, fast det är egentligen ingen kompromiss utan kanske till och med värre.

Så jag ska ta mitt förnuft i fånga och INTE träna idag heller, jag kan ju ta trapporna när jag jobbar. Det är en komrpomiss som kan beviras till mitt träningsmissbruk. Jag gillar inte det här med kompromisser, men ibland måste man liksom görat'.

Tiden jag plötsligt fick massor av ska jag spendera genom att laga en fett god matlåda och sedan gå förbi Vårdcentralen för att se om de har någon spruta de vill sticka i armen på mig. Jag gör det för min moders skull, för jag vet att det skulle lugn henner nerver en aning inför min resa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0