After work talk
Klockan 18.00 tittade jag på klockan och förbannade tiden för att det var fem timmar kvar av arbetet. Men sen går man hem till de mest underbara människor, självklart med undantag, och tiden flyger förbi. I en timme satt jag hemma hos en 85åring och lyssnade på hans livshistorier. Jag menar det när jag säger att jag har ett ganska givande jobb.
Har ni någonsin känt att något händer för att det har en betydelse? Så känner jag ganska ofta, inte alltid, men oftast. Som idag, jag hann med en liten rast, slog upp dagens tidning och är fanns det... En artikel om Rio och hur farligt underbart den staden är och hela fadellejan. Rio av alla städer? Jag tar det som ett tecken och tackar i alla fall. Jag rev ur klippet och ska ge det till mor för att lugna nerverna.
Igår fick jag en insikt om hur jag är. Passionerad. (Kanske inte passionerad när det kommer till myspys, fast det kanske jag också är. Jag vet att jag gillar det men något i mig vill få det till att jag tycker att det kan vara ganska mesigt.) Men passionerad som i att jag verkligen lägger ner mitt allt i det jag gör. När jag gör något, finns inget som heter oavslutat. Och när det kommer till människor så knyter jag band för att jag är ödmjuk. Kan man säga att man har för mycket hjärta?
Envishet och disciplin är något som kan ta en långt. Just nu håller jag på att gå igenom mitt träningsschema med Dietisten. Jag vet ju att det inte kommer vara roligt och till synes omöjligt för mig att utför det han vill att jag ska göra. Men ja, som sagt. Envishet och disciplin.
Nu kom jag på att jag ska jobba klockan 8.00 imorgon. Kuuul.
Och till sist. Jag visste igår när jag gick och la mig att jag skulle ha gjort något idag innan jobbet, och jag kände på mig att jag skulle ha träffat någon idag. Jag hade rätt och min kusin fick vara utan sällskap. Way to go!
Har ni någonsin känt att något händer för att det har en betydelse? Så känner jag ganska ofta, inte alltid, men oftast. Som idag, jag hann med en liten rast, slog upp dagens tidning och är fanns det... En artikel om Rio och hur farligt underbart den staden är och hela fadellejan. Rio av alla städer? Jag tar det som ett tecken och tackar i alla fall. Jag rev ur klippet och ska ge det till mor för att lugna nerverna.
Igår fick jag en insikt om hur jag är. Passionerad. (Kanske inte passionerad när det kommer till myspys, fast det kanske jag också är. Jag vet att jag gillar det men något i mig vill få det till att jag tycker att det kan vara ganska mesigt.) Men passionerad som i att jag verkligen lägger ner mitt allt i det jag gör. När jag gör något, finns inget som heter oavslutat. Och när det kommer till människor så knyter jag band för att jag är ödmjuk. Kan man säga att man har för mycket hjärta?
Envishet och disciplin är något som kan ta en långt. Just nu håller jag på att gå igenom mitt träningsschema med Dietisten. Jag vet ju att det inte kommer vara roligt och till synes omöjligt för mig att utför det han vill att jag ska göra. Men ja, som sagt. Envishet och disciplin.
Nu kom jag på att jag ska jobba klockan 8.00 imorgon. Kuuul.
Och till sist. Jag visste igår när jag gick och la mig att jag skulle ha gjort något idag innan jobbet, och jag kände på mig att jag skulle ha träffat någon idag. Jag hade rätt och min kusin fick vara utan sällskap. Way to go!
Kommentarer
Trackback
