bam

Jag klarade inte av att avsluta träningen, men jag ser det inte som ett misslyckande. Jag klarade mycket mer än vad jag trodde att jag skulle. Efter det däckadejag i sängen och vaknade upp 40 minuter senare med pulserade armar. Om två timmar börjar Capoeiran och jag har ingen som helst aning om hur jag ska klara det. Det är nu envisheten och disciplinen kickar in. Dags för mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0