Anger management

8,3 km slutade jag på. Fast sen när jag hade varvat ner och börjat stretcha kände jag att jag hade mer att ge. Men personligen är jag ganska så nöjd i alla fall. Då vet jag att jag kommer att palla öka till nästa vecka. Typ en mil. Låter stört att man orkar springa så mycket eftersom det ändå är typ sex år sen jag slutade spela fotboll. Men det är skönt att springa. Fast rastlösheten skriker till ibland, men det är bara att ignorera och köra.

Sen ignorerar man att foten börjar blöda också.
Fast i sanningens ord märkte jag det inte förrän skorna åkte av.

Nu ska jag laga mat snart.

Toskansk bönsoppa á Emily bjuds det på här i hemmet.