Anger management

Det finns tre stadier när man går ut. 

.

Före, på plats och efter. 

Sen finns det visserligen några småstadier däremellan. 

Men i alla fall. 

.

Före. Som tjej är det nästan halva nöjet att stå framför spegeln och utforma sig själv som man vill ha det. Att dansa runt i rummet och testa olika kläder. Rummet blir ett mess, men det är värt det. Det är också troligtvis under detta stadie man känner sig som snyggast... eftersom den narcisistiska sidan bejakas ganska så markant. 

På plats. Man tar en drink, checkar runt vad det är för människor omkring, ser om det finns några puddingar att ge en flirtig blick. Sen dansar man. Dansar, dansar och dansar. Precis som man vill. Man sjunger med i låtarna och man talar med, eller oftast i mitt fall, rejectar killar som närmar sig. Sen ibland så tycker även jag att det är roligt att prata lite och få lite uppskattning för mitt utseende. Men mer än så behöver jag oftast inte. Sen börjar fötterna ömma, tiden blir sen och sminket och håret är inte var det var när man lämnade rummet några timmar tidigare. 

.

Efter. Man klär av sig, tvättar bort sminket (eller somnar med det på). Är man med någon (läs: tjej) så ligger man och pratar och skrattar över nattens bravader. Sen däckar man i en en djup, drömfri sömn (beroende på mängden alkohol som gått ner under kvällen). 

.

I mitt "efterfall" igår så hände verkligen ett fall. Isabel var grymt trött, vi skulle upp tidigt idag och jag segade mig framför datorn. Sen tog hon datorn ifrån mig och sa så bestämt hon kunde (vilket egentligen inte biter på mig) att jag skulle gå och göra mig i ordning. "Okej okej" sa jag och flippade över benen och gjorde en halv kullerbytta bakåt. Sen låg jag på golvet med kläder och en hög tidningar över mig. Jag grät av en lyckad avslutning på kvällen.