update
Det kandes som att det var dags att ge er tappra kampar som hanger kvar vid denna blogg nagot.
Har ar lite roligheter som jag inte skriver pa den andra bloggen.
Jag traffade en kattunge som gillade att snutta mot mitt brost. Till en borjan var det lite awkward, men sen var det ganska mysigt ocksa. Moderskanslor?
Magen har ar ju inte alls som hemma. Antingen skiter man eller sa gor man det inte, kort och gott....
Jag aker till Bolivia for att gora lite voluntararbete i djungeln i ett par veckor, sen ska jag cyckla pa Death Road ocksa och om jag hinner aker jag till en oken av saltdynor. Hur coolt ar inte det?
Imorgon borjar hardtraning. Om jag kor stenhart pa allting sa blir det cirka 30 timmar i veckan med dans och capoeira. Najs.
Mina ogonbryn kommer typ blekas bort om jag stannar har for lange. Hur snyggt ar det liksom?
Jag tycker att det ar grymt nice att man kan ga och svettas hela dagarna utan att behova skammas for det. Och smink behover man inte tanka pa heller. Har ar man ju typ fet snygg i alla fall, i alla andras ogon. I mina gar det upp och ner. Nar man har en kropp som ser ut som en prickikorv ar det inte alltid latt att se sig sjalv som vacker.
Jag tycker att det ar jobbigt att prata svenska nu. Jag ar helt inne pa engelska sa att nar jag sitter och skriver i min Travel Journal jag fick av min kusin forra aret sa maste jag oversatta mina tankar. Sa whenever jag traffar nagon fran Skandiavien blir det engelska, kanske nagon fras pa svenska, men det ar allt.
Jag var pa den mest fantasistka o och kom tillbaka till Salvador idag. Morro de São Paulo, check it out om ni vill aka till paradiset.
Portugisiskan fungerar ju oerhort rostigt har. Det ar faktiskt ett riktigt svart sprak. Och har i Bahia snackar typ 2% av befolkningen engelska, dalig engelska. Men sa lange jag klarar mig ar det fine.
Klockan ar 21 har. Jag funderar pa att sova faktiskt. Jag ar inte trott, men imorgon ar det capoeira 12-14, afro-dans 16-18 och capoeira 19-21 igen. It´s a hard life, but that´s why I came here for. Och jag kommer bara vara har i 2,5 veckor till, sen ar det Bolivia som galler.
There you have it. More to come.
GLom inte den andra bloggen.
http://emilyanger.blogspot.com
BEIJOS!
Har ar lite roligheter som jag inte skriver pa den andra bloggen.
Jag traffade en kattunge som gillade att snutta mot mitt brost. Till en borjan var det lite awkward, men sen var det ganska mysigt ocksa. Moderskanslor?
Magen har ar ju inte alls som hemma. Antingen skiter man eller sa gor man det inte, kort och gott....
Jag aker till Bolivia for att gora lite voluntararbete i djungeln i ett par veckor, sen ska jag cyckla pa Death Road ocksa och om jag hinner aker jag till en oken av saltdynor. Hur coolt ar inte det?
Imorgon borjar hardtraning. Om jag kor stenhart pa allting sa blir det cirka 30 timmar i veckan med dans och capoeira. Najs.
Mina ogonbryn kommer typ blekas bort om jag stannar har for lange. Hur snyggt ar det liksom?
Jag tycker att det ar grymt nice att man kan ga och svettas hela dagarna utan att behova skammas for det. Och smink behover man inte tanka pa heller. Har ar man ju typ fet snygg i alla fall, i alla andras ogon. I mina gar det upp och ner. Nar man har en kropp som ser ut som en prickikorv ar det inte alltid latt att se sig sjalv som vacker.
Jag tycker att det ar jobbigt att prata svenska nu. Jag ar helt inne pa engelska sa att nar jag sitter och skriver i min Travel Journal jag fick av min kusin forra aret sa maste jag oversatta mina tankar. Sa whenever jag traffar nagon fran Skandiavien blir det engelska, kanske nagon fras pa svenska, men det ar allt.
Jag var pa den mest fantasistka o och kom tillbaka till Salvador idag. Morro de São Paulo, check it out om ni vill aka till paradiset.
Portugisiskan fungerar ju oerhort rostigt har. Det ar faktiskt ett riktigt svart sprak. Och har i Bahia snackar typ 2% av befolkningen engelska, dalig engelska. Men sa lange jag klarar mig ar det fine.
Klockan ar 21 har. Jag funderar pa att sova faktiskt. Jag ar inte trott, men imorgon ar det capoeira 12-14, afro-dans 16-18 och capoeira 19-21 igen. It´s a hard life, but that´s why I came here for. Och jag kommer bara vara har i 2,5 veckor till, sen ar det Bolivia som galler.
There you have it. More to come.
GLom inte den andra bloggen.
http://emilyanger.blogspot.com
BEIJOS!
Kommentarer
Trackback
